 |
|
 |
|
Lillmusties
Kennel
|
||
|
Svensk Lapphund
sen 1971
|
||
|
|
||
|
Nyheter
|
Lapphunden besöker Lillmusties kennel Denna artikeln är skriven av Irene Jonsson för Lapphundklubbens klubbtidning "Lapphunden" nr 3 2005.
Svensk Lapphund är kanske inte det första man associerar med södra skåne men på Lillmusties kennel finns fem härliga hundar som hälsar mig välkommen med glada gläfs och svansviftningar.
Lillmusties kennel ligger ett par kilometer utanför Trelleborg, mitt ute på den skånska slätten. I en stor patriciervilla anno 1895, med en inhägnad tomt på närmare 3000m2, bor familjen Bååth. Det är Ingrid och Gert med barnen Richard, Evelina och Ellinore samt två huskatter. Hur kommer det sig att ni valde att skaffa svensk lapphund? Ingrid skarattar och säger att det är faktiskt hennes pappas förtjänst att de har lapphund. Ingrid skaffade sin första lapphund redan som fjortonåring. Hon hade tjatat i många år om en egen hund och till slut gick föräldrarna med på ett hundköp men Ingrids pappa bestämde att inget annat än en lapphund fick komma in i huset. Så blev det och i början på 1970-talet började de leta efter en lapphundskennel och hittade Bosse och Agneta Lidqvist på A-Bos, som på den tiden bodde i skåne och 1971 fick Ingrid hämta sin första valp.A-Bos Mustie. Ingrid har alltid varit mycket intresserad av att jobba med hundarna och under .70 -80-talet tillbringade hon många timmar på Malmö Brukshundklubb.
Intresset vaknade Utställningsintresset växte sakta fram och Trollklintens Bessi blev Ingrids första champion och det gav mersmak och vid den här tiden började även intresset för uppfödning. Det dröjde ända fram till 1992 innan den första avelstiken köptes in och avelsarbetet började på allvar. Kennels stamtik blev den bedårande tiken Ella som många säkert kommer ihåg från utställningsringarna undet 90.talet. det blev många BIR och BIG_placeringar både i Sverige och Norge.
Ella hade allt som Ingrid ville ha, en robust tik med god anatomi och härliga rörelse samt ett stabilt temperament. Första kullen såg dagens ljus 1994. Ella var en mycket bra avelstik och har fostrat dottern Ronja till att bli en god arvtagerska som fört aveln framåt. Enligt Ingrid är syftet med avelsarbetet att få fram friska, kraftiga
och robusta hundar med god mentalitet. För att komma vidare i avelsarbetet
så underlättar det att man har kunskap i genetik och att man lägger
ner arbete på att studera inavelsgrader, hd-statistik och testprotokoll
från MH med mera. I slutändan handlar det ändå om känslan för hundarna
i den kombinationen man tänkt sig. Framtidsplanerna är att fortsätta ungefär i samma skala som nu- och vi kommer inte ha flera hundar hemma än att alla får sin tid. Ibland måste man köpa in hundar från andra uppfödare för att bredda sin egen avel och det senaste tillskottet hos oss är Renlundens Mustie som vi hoppas mycket på, säger Ingrid.
Barnen delaktiga
Vi talar mycket om hundars mentalitet och Ingrid påpekar flera gånger
vikten av att få fram hundar med bra psyke och temperament. Nästan alla
valpar säls till helt vanliga familjer, ofta med barn och hunden måste
passa in i vardagslivet för att bli en familjemedlem som alla kan ha
kul tillsammans med.
Ingrid arbetar i styrelsen för SydSkånska kennelklubben samt uppfödarkommit´n. Det är ett forum för uppfödare inom olika raser där man träffas och ventilerar aktuella frågor rörande avel. Uppfödarkommite´n som finns på alla kennelklubbar anordnar föreläsningar och kurser för både nya och erfarna uppfödare och Inggrid rekommenderar den som är intresserad av att lära sig mer om avel att delta på dessa.
Kända namn. Evelina och Ellinore Bååth är kända namn inom svensk juniorhandling. Idag är det bara Ellinore, som fortfarande har rätt ålder som framgångsrikt tävlar med sin hund E-Mina. Framgångarna genom åren har gjort att de idag anlitas som handlers inom flera olika raser och att de håller i kurser för både ungdomar och vuxna. Nu är det inte bara handling som står på schemat utan de är aktiva både inomlydnad, agility och de har numera även börjat träna flyball.Som om inte detta skulle räcka har de även blivit invalda i SydSånska kennelklubben ungdomskommite´.
I dag är det mest den yngre generationen Bååth som syns i olika tävlingssammanhang men när det gäller utställningar så är det ändå Ingrid som syns mest med sin hund Lillmusties Goliat. Ingrid håller fast vid att Goliat, det är hennes egen hund- det blev han vid 6 veckors ålder. De skulle inte alls spara någon hane, men den valpens personlighet och utstrålning gjorde ett så starkt intryck att det inte gick att sälja den och det har hon inte ångrat."Golli" som han kallas hemma, är en fantastisk utställningshund. Hans starka sida är enligt Ingrid , rörelserna och hans positiva utstrålning. Det blir ett paket helt enkelt, som syns vart än han är. Utställningsåret 2004 var ett fantastiskt år för dem och det kröntes med en inbjudan till Champion of Champion på Grand Hotell o Stockholm. Dansk intresse Bor man i Skåne är det naturligt att åka på utställning i Danmark, det har blivit ett antal resor över sundet.Ellinore och Evelina har även tävlat juniorhandling där. De har märkt att intresset för svensk lapphund har ökat i Danmark under senare år. De ringer fler och fler valpspekulanter och Gert och Ingrid tycker det är roligt att även danskarna har fått upp ögonen för rasen.Det börjar bli dags att avrunda det här repotaget men innan dess så undrar jag, hur ser ni kenneln framtid? Gert och Ingrid har en klar vision:- Vi ska lämna ifrån oss ett så bra avelsmaterial att barnen kan och vill ta över och fortsätta med avelsarbetet. |
|
Familjen
Bååth är själva ett bra exempel som visar hur viktigt det är att hundarna
fungerar med alla. Deras egna barn har i alla år haft stor del i hundarna
fostran och sociala träning. De har varit själva med hundarna på kurser,
läger och tävlingar och det hade inte gått om hundarna inte varit så
stabila och lätta att ha att göra med. 
